Hur ska man...
... kunna förklara allting..? Det finns liksom inget mer att säga känns det som..
Jag kan säga att jag saknar henne, men hur ska jag kunna förklara det?
Men jag börjar fatta nu.... Jag börjar förstå... Det kommer sakta men säkert att sjunka in....
Det finns inget jag kan säga för att ens börja förklara sorgen och allt jag känner, men jag försöker...
Jag är ute hos pappa nu. Känns som om det bara är här ute jag kan släppa allt och bara vara ledsen. Jag behöver aldrig prata när jag är här. Pappa vet. Han förstår. Det enda han gör är att ge mig en kram så blir allt att kännas som om det är så långt borta.
Jag avgudar min pappa. Utan honom vet jag inte vart jag skulle vara just nu.
Jag har aldrig tänkt på det, men min pappa är mitt allt.
Jag avgudar min mamma med. Men vi har våra svåra stunder, det vet alla som känner oss.
Och mina bröder och min syster.
Alla i min familj finns alltid och de är så underbara.
Kan inte ens beskriva med ord hur mycket jag älskar er!!
Jag önskar att jag en dag ska kunna visa alla hur mycket ni gjort för mig.
Utan min familj skulle jag gå under...
Tack, jag älskar er så otroligt mycket...
Pappa, Mamma, Roger, Ludwig och Sara
