Tröttnat..
Är det egentligen så konstigt att man tröttnar?
Det är ju typ samma skit som ältas fram och tillbaka och inte fan kommer man nå längre för det. Håller på med en riktig djupanalys av mig själv. Jag vet inte riktigt vad jag kommer fram till, men det ska nog lösa sig det med. Försöker ta itu med allt som är i min plågoande just nu. Ska ta en riktig funderare över allt. Är så sugen på att bara dra ifrån trakten. Bara dra nånstans och börja om helt på nytt. Men jag vet inte vart jag skulle flytta. Och ska jag verkligen våga lämna allt som jag ändå har här?
Fast jag kan ju erkänna det att det känns inte som om nån bryr sig speciellt mycket...
Känner mig egentligen helt förtvivlad. Ångest med hjärtklappning och kollaps börjar bli vardagsmat..
Fast det känns ibland som jag är två personer. På jobbet är jag glad. Där mår jag bra. Men så fort jag ska gå hem så börjar allt om igen. Har förresten börjat på nytt jobb... Nu är jag dagisfröken, förskolelärare, diabetesassistent m.m. Riktigt kul!! Bara hoppas att jag får jobba mycket.
Snön har vräkt ner idag också. Börjar få julkänsla redan. Men jag saknar de gamla jularna när mamma och pappa fortfarande var tillsammans och vi alla satt vid köksbordet på morgonen och åt gröt pch väntade på att folk skulle komma och så var det jullunch och Kalle på det och sen mera klappar. Men nu är det som det är.... Julfrukost hos mamma i år, lunch där också. Sen ut till far, äta ännu mera och klappar på det... Kvällsmacka med skinka innan man sitter lugnt här ute och smuttar på nå gott att dricka och bara njuta av att ha familjen nära.
Och snälla, döm mig inte. Det är mina känslor. Dramaqueen? Maybe, but it's not your problem. Let me handle this my way. I won't listen to you anyway.
Det är ju typ samma skit som ältas fram och tillbaka och inte fan kommer man nå längre för det. Håller på med en riktig djupanalys av mig själv. Jag vet inte riktigt vad jag kommer fram till, men det ska nog lösa sig det med. Försöker ta itu med allt som är i min plågoande just nu. Ska ta en riktig funderare över allt. Är så sugen på att bara dra ifrån trakten. Bara dra nånstans och börja om helt på nytt. Men jag vet inte vart jag skulle flytta. Och ska jag verkligen våga lämna allt som jag ändå har här?
Fast jag kan ju erkänna det att det känns inte som om nån bryr sig speciellt mycket...
Känner mig egentligen helt förtvivlad. Ångest med hjärtklappning och kollaps börjar bli vardagsmat..
Fast det känns ibland som jag är två personer. På jobbet är jag glad. Där mår jag bra. Men så fort jag ska gå hem så börjar allt om igen. Har förresten börjat på nytt jobb... Nu är jag dagisfröken, förskolelärare, diabetesassistent m.m. Riktigt kul!! Bara hoppas att jag får jobba mycket.
Snön har vräkt ner idag också. Börjar få julkänsla redan. Men jag saknar de gamla jularna när mamma och pappa fortfarande var tillsammans och vi alla satt vid köksbordet på morgonen och åt gröt pch väntade på att folk skulle komma och så var det jullunch och Kalle på det och sen mera klappar. Men nu är det som det är.... Julfrukost hos mamma i år, lunch där också. Sen ut till far, äta ännu mera och klappar på det... Kvällsmacka med skinka innan man sitter lugnt här ute och smuttar på nå gott att dricka och bara njuta av att ha familjen nära.
Och snälla, döm mig inte. Det är mina känslor. Dramaqueen? Maybe, but it's not your problem. Let me handle this my way. I won't listen to you anyway.
Kommentarer
Trackback
